Å nu då??

Jaha, att vara student är inte lätt...men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre...men jag måste få klaga lite!

Det är ju konstigt att man aldrig kan få komma ikapp, varken ekonomiskt eller känslomässigt. Vi har det ganska knapert ekonomiskt, men vi försöker att göra det bästa av situationen. Men efter en olycka för snart två år sedan har vi inte riktigt kommit ikapp än ekonomiskt, det är så tråkigt att en olycka ska göra att nästan hela sparkontot ska bli tömt. Men så blev det och nu försöker vi att kämpa upp det igen, men det är svårt, väldigt svårt.

Känslomässigt känns det ibland osm om vi inte hinner med att vara man och fru, utan vi är bara mamma och pappa hela tiden. Det skulle vara skönt att kunna gå ut och äta mat eller gå på bio mennär inte ekonomin finns gör det att vi inte kommer iväg och får mysa med varandra. Jag menar inte att vi inte uppskattar barnen eller att vi inte älskar våra barn, absoöut inte. Men ibland kan jag sakna den närheten som fanns mellan oss innan barnen kom.
Jag vet att man självklart måste jobba med sitt förhållande och att det är upp- och nedgångar i ett förhållamde, väl medveten om det. Men om inte någon av oss orkar med det då? Vad händer då?
Jag älskar min man, mina barn och det livet vi har tillsammans!

Men just nu skulle det var skönt med en paus från allt, skolan, ekonomin, hemmet och allt annat som är jobbigt just nu....men vem har råd till det?

Nä, nu får det räcka för idag...tack för att ni lyssnar!
Kram

Pengar och inte ett öre mer...

Jag blir så förbannad...hur fan är det tänkt att man ska kunna betala en räkning innan man har fått pengar? Har man inte alltid 30 dagar på sig att betala? Eller är det något som jag har fått för mig bara? Ja, ja arg som jag var så ringde jag upp och sa att jag tänker inte betala påminnelse avgiften på 50kr (ingen förmögenhet, jag vet men ändå), killen som svarar heter Ludvig och är hur trevlig som helst och säger att; för den här gången plockar jag bort den. Snopen som jag blir säger jag tack och lägger på luren och trode att allt var frid och fröjd...men idag ligger det ett brev från företaget i fråga, eller en faktura på 50kr ska jag säga. Snacka om att jag blir förbannad, visserliger så har han inte kunnat stoppa den eftersom det var igår jag ringde, men all ilska som hade lagt sig kom fram igen...bäst att gubben min får ringa imorgon annars kanske jag får betala betydligt mer än 50kr. Detta ständiga orosmoment...pengar. Varför gör det att man inte kan sova på nattten? När man som jag pluggar har man inte världens bästa inkomst...men inte fan har man mindre räkningar för det. Ekonomin är nog det som jag och gubben tjafsar mest om, han har ingen koll och jag försöker göra det omöljiga varje månad, att få skiten att gå ihop... Nä, nu har jag klagat klart för idag! Trevlig kväll.