Kommunikation= relationens abc?

Det finns mycket att säga om förhållanden...för mycket.
För lite sex, för mycket sex(?), dåligt med kompisar som man umgås med, för många intressen gemensamt, för lite intressen gemensamt, svärföräldrar som lägger sig i eller som man inte får något stöd från. Allt detta och miljoner saker till påverkar förhållandet.
Men det finnas en sak som jag nog tror att de flesta kan känna igen sig i och det är detta med kommunikation. Detta aber som man antingen kan eller som blir till en brist i förhållandet.
Varför är det då så svårt att prata om det man egentligen vill? Har det alltid varit så att när man kommer över en viss gräns så tappar man en del av kommunikationsförmågan och man pratar mindre om sånt som man kanske borde prata om?

Jag har nog inga svar men när jag har pratat med mina tjej- och killkompisar så kan jag se ett mönster. Nämligen att man inte säger det man egentligen skulle vilja säga utan man håller käften! Man dansar runt problemet som om det vore bomb! Man vill inte såra, eller göra någon ledsen, men vad händer den dagen man inte orkar ta en sväng om? Vad händer då med förhållandet?
Att det ska vara så svårt att verkligen säga vad man tycker och tänker i ett förhållande.

Jag själv tycker mig vara ganska frispråkig och kan tala för mig, men när det kommer till att säga vad som är fel eller vad jag tänker på när min partner frågar då jävlar håller jag käften och säger att jag är trött eller har mycket annat att tänka på....aldrig säger jag det jag skulle vilja säga!! Varför är det så?? Jag misstänker att min partner är likadan, för när man har levt ihop i snart 20 år då vet män att något är fel, men nog fan godtar man det svar man få fast man innerst inne vet att det är något som trycker och vill ut!
Undrar hur Sveriges förhållanden skulle se ut imorgon om alla satte sig ner med sin partner ikväll och pratade om sånt som man borde prata om? Kanske skulle våra förhållanden lite bättre och jag misstänker att antalet gånger som svenskarna har sex skulle öka drastiskt från 3,8 gånger/ månad!

Nu ska jag ta mig en funderare på hur vi ska lösa detta, kanske skulle bjuda på mat och gott att dricka en torsdag och verkligen prata med min partner om sånt som vi borde prata om!
Vågar jag så kommer jag naturligtvis berätta hur det har gått!

Så se upp, kanske är man singel imorgon ;)

Sexlöst....

Tidningarna svärmar just nu över av artiklar om att Sverige är sexlöst. Tydligen har vi svenskar bara sex 3,8 gånger/månad...jag skulle vara väldigt nöjd om det var så!!!
Jag älskar min man men det finns vissa saker som ett förhållande inte klarar sig utan...NÄRHET!!!!!
Just nu är det ca 4 månader sedan sist....börjar bli jobbigt nu!
Jag kan i detta läge förstå att man väljer att titta åt andra håll, inte konstigt alls! Jag förespråkar inte otrohet men kan förstå att det händer om man inte har det bra i sitt eget förhållande.
Samtidigt är detta väldigt svårt att prata om med sin partner och man har ingen lust att vända sig till sina vänner om det heller, så vad gör man? Jo, lider i tystnad! Inte heller det är bra för förhållandet, men vad ska man göra då?

Jag tror inte att det är sexet som är problemet utan att man inte kan kommunicera med varandra om saker som är känsliga. Eller så har man kommit till en punkt i förhållandet som gör att man inte längre pratar med varnadra och om man inte pratar med varnadra varför ska man då ha sex??

Klarar sig ett förhållande utan kommunikation och sex?? Vad kallar man förhållandet då? Är det ens ett förhållande?