Ja, då har jag tagit tjuren vid hornen!
Jag har kommunicerat med min partner...eller gjort ett försök! Det jag ville åstadkomma var ett samtal mellan två människor som i grunden älskar varandra och som faktiskt vill leva med varandra, även om vi sitter i varsitt hörn av soffan med både mobiler och Tv:n som sällskap. Vår relation har på senare tid varit som ett femte hjul med skarp konkurrens av mobiler och tv och datorer och barn och familj....
Min tanke var att vi skulle ha ett civiliserat samtal, att vi någonstans skulle hitta varandra på en gemensam grund en början, en förhoppning om att kommunikationen skulle finnas där under en sovande yta som ingen av oss ville väcka.
Allt detta hade kunnat fått en bättre början! Som vanligt måste jag reta mig på allt och tydligen är jag dålig på att säga saker som de är eller så förklarar jag sämre än sämst vad det är jag vill och hur jag menar....så ilsken som tusan ber jag om att vi minsann måste prata med varandra...kanske inte ett bra upplägg, men men man kan inte alltid tänka klart i alla lägen. Barnen lägger sig och där sitter vi..............tystnaden är total.............men vad fan....................till slut säger vi äntligen något....om Tv:n!!!
Jaha, tänkte jag, nu finns det inget att göra, skilsmässa, barn varannan vecka, flytta, ensamstående mamma..........hunden var hamnar den? Tusen frågor vandrar runt i mitt huvud innan jag fullkomligt exploderar!!!!
DETTA ÄR INTE SANT!!!!
Kan vi inte prata med varandra, vad fan är det för relation??? I detta läget är jag fullkomligt vansinnig...återigen inte bra för att få till ett lyckat samtal mellan två människor som i grunden älskar varandra. Men jag är verkligen vansinnig, jag tänker på den relation, eller brist på relation som våra föräldrar har och inser att vi har det likadant i vår relation....hysterin är nära nu.....jag älskar min partner och vill inte leva med någon annan, någonsin! Tydligen har jag inte tänkt detta utan gormat ut detta i en kaskad av meningar och ord utan sammanhang, och med tårar rinnande ner för kinderna, fan jag skulle ju inte gråta, jag skulle ju vara stark och rak och ärlig och framförallt inte gråta!!!
Min partner tittar på mig som om jag är redo för en härdsmälta a` la Tjernobyl, fan detta går inte bra....men mitt i allt detta kaos hittar vi ändå varandra och på något sätt, fråga mig inte hur, så pratar vi med varandra, även om vi inte upplevt saker och ting på riktigt samma sätt så förstår vi varandra. Mitt behov av närhet och min partners behova att bara få vara med sina tankar men ändå veta att jag finns där om det behövs. I allt detta finner vi varandra och inser att det måste vara vi mot världen och att vi är starka tillsammans. Det finns en kärlek mellan oss två som är riktig och som kan spränga murar om det behövs, alltsomoftast behövdes var bara en chans att kommunicera med varandra och lyssna på vad det är vi egentligen säger till varandra.
All denna oro inför att prata med min partner har bara varit onödig, bara försvårat saker som borde vara självklara, det finns inget som blir bättre av att man går och ältar saker eller går och är irriterade utan att göra något åt det. Är det inte därför som vi människor så gräns vill leva i par, sätt vi ska ha någon att dela glädje och sorg med. Att ha någon som finns där för oss när vi mår som sämst men även när vi mår som bäst?
Jag menar inte på något sätt sätt jag har fått en bättre kommunikation med min partner, men vi är på väg....detta är inte som att vända på handen och det är något som kommer att ta tid och jag tror att det måste få göra det, har man varit i ett kommunikstionsfritt förhållande en längre tid, så kan det ta en stund att hitta tillbaka och känna sig trygg i en utlämnande situation, som vissa samtal kan känns som.
Det jag önskar nu är att jag och min partner fortsätter på denna positiva väg och att saker kommer bli bättre både mellan oss och att vi som familj blir det starkaste som finns.
För er som läser detta vill jag bara säga: PRATA MED VARANDRA!!!!! Det finns inte någon som mår bra av att hålla allt inom sig. När någon frågar hur det är, våga vara ärlig och säg som det är! Det vinner du på i längden!!!
Ta hand om varandra, prata med varandra och framförallt älska varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar